ilhanwtf

Memories for love. Nice eller? HA HA!

Denna bild har väckt stor uppståndelse. Jag har fått hundratals mejl, brev och mess från folk som frågat om det verkligen är jag. Nej, riktigt så känd är jag inte, än. Men det är en hel del folk som har frågat, och säkert många andra som undrat fast inte bemödat sig om att fråga. Vissa (jag nämner inga namn då det inte är värt att nämnas) har sagt "Fan vad lik han är dig!" och inte trott på mig när jag sagt att det faktiskt är jag. Nu tycker jag det är hög tid att berätta historian bakom min vad som för många kan uppfattas som ett misslyckat modellkarriär försök!

Det var en sommar för bara några år sedan (det kan ni se på mina obiffiga armar, stor skillnad från idag!). Min käre mor hade en kompis som arbetade som fotograf. Hon ville så väldigt gärna att jag skulle komma och ta några bilder hos henne. Jag tyckte inte att det lät intressant, förrän mamma sa att jag skulle få en summa pengar och att det var en brud jag skulle fotas med. Då var det spikat! Vågade knappt ha några direkta förhoppningar på damen jag skulle fotas med, då jag inte gillar att bli besviken. Jag hade inställningen att åka dit, le lite framför en kamera och gå därifrån med pengar i handen. Hur svårt kunde det vara?

Kommer ihåg att jag i taxin tänkte ut hur mitt liv skulle se ut om jag skulle råka skaka branschen. Jag vet inte ens varför. Jag var inte entusiastisk, snarare skeptisk till hela grejen. However, jag planerade att jag skulle leva highclass pro celebrity life, avsluta mitt liv genom att överdosera som alla de andra stora och lämna världen i sorg. Fan vad sjuk jag är.

När jag och morsan klev in i studion satt de båda och drack turkiskt te. Hon var blond och söt, tyckte jag. När hon sedan reste sig upp för att hälsa på mig märkte jag vilka chickenlegs hon hade. Långa, fina, solbrända chickenlegs. Jag började bli lite nervös, men spelade såklart ostressad. Hon verkade vara några år äldre än mig, vilket hon också visade sig vara. Efter att ha suttit och pratat ett tag var det dags att sätta igång.

Jag fick ta på mig ett fancy halsband som fick mig att likna en hund eller en självmordsbenägen emotional med en snara runt halsen. Men professionell som jag är, gjorde jag som jag blev ombedd. Därefter fick jag massa konstiga produkter i håret. Kändes fett konstigt att bli ompysslad på det sättet. Jag kände mig helt seriöst som en kvinna.

Det fanns en man som hade hand om ljuset och fläkten (ni ser att mitt hår flyger). Bruden visste vad som skulle göras. Hon tog position och lade sitt ena chickenleg över mitt ben, och ni kan ju lista ut att jag då började vakna till liv, he he. Jag blev tillsagd att lägga min hand på hennes lår, som jag gjorde utan minsta protest. Därefter började hon pussa på mig samtidigt som blixtarna flög från höger till vänster. Jag kände upphetsningen flöda.

Omtumlad, något förmögnare och väldigt mycket hungrigare stegade jag ut från studion. Mamma var så stolt, så stolt över sin enda och kungliga son. Jag har inte tänkt så mycket på det sedan dess, förrän någon månad sedan då Damla grävde fram min misslyckade modellkarriär till ytan. Hon skrev till mig att hon hittat en bild som liknar mig. Gissa om jag blev förvånad över att se mig själv, sönder-photoshopad till texten "Memories for love". "Herregud", tänkte jag. Hon avslöjade detta för Miray och mina släktingar och eftersom jag är så ostressad körde jag vidare med bilden.

Det finns dock en sista sak som faktiskt var det som fick mig att skriva detta. Idag när jag klickade in på Facebook hade jag blivit av med en vän, men också fått en ny vänförfrågan. Vem tror ni att det var?

Damen i bild. Har hon inte kunnat glömma mig?



Over N' Out
Ilhan