ilhanwtf

"Mat!", ropade min far ifrån köket. Jag satt och skrev ett nytt blogginlägg så jag lät honom vänta. Det är inte fint att låta andra människor vänta men ändå gör jag det. Jag antar att det är en dålig vana jag har. Men idag visade det sig att min dåliga vana kom att rädda oss i lägenheten med namnet "Gönel" på dörren ifrån en hemsk tragedi. Jag satt som sagt och skrev vidare på mitt blogginlägg när.. "POFF!! SCHIIIIIING" ekade i hela lägenheten. "HELVETE!", skrek farsan till min stora skadeglädje och högljudda skratt. Jag trodde att han tappat ett glas eller liknande. "Fan vad roligt", tänkte jag medan jag stegade in i köket och möttes av en oväntad syn. Glödlampan över köksbordet hade exploderat och spridit sig i små glassplitter över halva köket.



Min första tanke var något i stil med "Shit, det där kunde gått illa.". Sedan blev jag arg över att vår trogna lilla glödlampa knivhuggit oss i ryggen genom att helt utan förvarning bara explodera sådär. En vanlig människa hade troligtvis fått glödlampsfobi och gömt sig under täcket eller något, men inte jag.

Jag känner mig som en spontan, ostressad hjälte. Vad hade hänt om jag varit så stjärtig och lydig att jag hade kommit så fort pappa ropade?



Over N Out
Ilhan